Svensk ordbok 2009, webbversion

predi´kare substantiv ~n äv. vard. predikarn, plur. ~, best. plur. predikarna pre·dik·ar·en●(religiös) förkunnare mindre brukl.relig.yrk.sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. predikare Predikaren.Svenskt namn på en av böckerna i Gamla testamentet