Svensk ordbok 2009, webbversion

predi´kan substantiv, best. f. ~, n-genus; som plur. kan användas predikningar pre·dik·an●del av kristen guds­tjänst när prästen talar i an­slutning till den för dagen aktuella bibel­texten komm.relig.julpredikanpåskdagspredikanaltar­tjänsten förrättades av komminister NN och predikan hölls av kyrko­herde ON○äv. om liknande del av guds­tjänst e.d. in­om an­dra religioneri moskén hålls predikan vanligen vid fredags­bönen○äv. om straff- el. förmanings­taldomedagspredikanmoralpredikanen predikan (om ngt/att+V/SATS), en predikan (över ngt)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. predikan; till predika