Svensk ordbok 2009, webbversion

precep`tor substantiv ~n ~er [-o´rer] pre·cept·or·er●(titel för) inne­havare av tjänst närmast under professor i humanistiska och samhälls­vetenskapliga ämnen åld.pedag.yrk.sedan 1946av lat. præcep´tor ’instruktör’, till præcip´ere ’ta (ngt) i för­väg; före­skriva; lära’; besl. med kapabel