Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n ~er [-o´rer]
pre·cept·or·er●(titel för) innehavare av tjänst närmast under professor
i humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen
åld.pedag.yrk.sedan 1946av lat. præcep´tor ’instruktör’, till præcip´ere ’ta (ngt) i förväg; föreskriva; lära’; besl. med kapabel