Svensk ordbok 2009, webbversion
pra
`
tmakare
substantiv
~n
äv. vard.
pratmakarn
,
plur.
~
,
best.
plur.
pratmakarna
prat|mak·ar·en
●
(alltför) pratsam person
som ofta pratar strunt
komm.
psykol.
yrk.
en obotlig pratmakare
sedan 1791