Svensk ordbok 2009, webbversion

prakti´k substantiv ~en prakt·ik·en1praktisk övning i ett yrke som man vanligen håller på att lära sig el. förkovra sig i arb.vetenskapl.praktikjobbpraktikplatspraktikveckasommarpraktikyrkespraktikgöra praktiki kursen in­går tre veckors praktik○äv.yrkes­erfarenhet han har 10 års praktik○äv.praktisk tillämpning om­sätta planerna i praktikenen hypotes som måste prövas i praktiken(i) praktikeni praktikenså gott som​ vad som skulle stå i propositionen var i praktiken redan av­gjort sedan 1734via ty., fra. av medeltidslat. prac´tica ’ut­övning’; till praktisk 2yrkes­utövning särsk. av läkare el. advokat jur.med.läkarpraktikprivatpraktikhan har två års praktik på ett advokat­kontor○ofta äv. om mot­svarande kontor el. mot­tagninghon öppnade en praktik nära centrumsedan 1642