Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
prakt·ik·en1praktisk övning i ett yrke
som man vanligen håller på att lära sig el. förkovra sig i
arb.vetenskapl.praktikjobbpraktikplatspraktikveckasommarpraktikyrkespraktikgöra praktiki kursen ingår tre veckors praktik○äv.yrkeserfarenhet
han har 10 års praktik○äv.praktisk tillämpning
omsätta planerna i praktikenen hypotes som måste prövas i praktiken(i) praktikeni praktikenså gott som
vad som skulle stå i propositionen var i praktiken redan avgjort
sedan 1734via ty., fra. av medeltidslat. prac´tica ’utövning’; till praktisk
2yrkesutövning
särsk. av läkare el. advokat
jur.med.läkarpraktikprivatpraktikhan har två års praktik på ett advokatkontor○ofta äv. om motsvarande kontor el. mottagninghon öppnade en praktik nära centrumsedan 1642