Svensk ordbok 2009, webbversion
prakri
´
t
substantiv
,
ingen
böjning
●
(sammanfattningen av) medelindiska dialekter
dvs. språkformer mellan fornindiska (sanskrit) och nyindiska
land.
språkvet.
(på) prakrit
sedan 1791
till sanskrit
prākr(i)ta
’naturlig’