Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n ~er [-o´rer]
popul·ar·is·at·or·er●person som förmedlar (hårdsmälta) fakta och sammanhang i lättillgänglig form
m-med.yrk.tidningens skribent i miljö- och energifrågor var en god popularisatoren popularisator (av ngt)sedan 1901till populär