Svensk ordbok 2009, webbversion

poppel [påp´-] substantiv ~n popplar poppl·ar●typ av högt, relativt smalt träd med breda blad som lätt rör sig i vinden bot.balsampoppelsilverpoppelsvartpoppelen allé av popplar ledde fram till herr­gården○äv. om mot­svarande trä­virkeplywood av poppelsedan mitten av 1400-taletSvenska växtnamnfornsv. popul- (i populträ); via ty. av lat. po´pulus med samma betydelse