Svensk ordbok 2009, webbversion
[-å´näv.-o´n]
substantiv ~en ~er
pont·on·en●större (ihålig) anordning som flyter på vattnet och utgör underlag till bro eller brygga
el. används vid bärgning av fartyg
flygtekn.sjö.trafik.pontonbrolyftponton○äv.landningsställ på sjöflygplan
sedan ca 1700av fra. ponton ’ponton; pråm’; av lat. pon´to ’färja’, till po´ns ’bro’