Svensk ordbok 2009, webbversion

ponton [-å´näv.-o´n] substantiv ~en ~er pont·on·en●större (i­hålig) an­ordning som flyter på vattnet och ut­gör under­lag till bro eller brygga el. an­vänds vid bärgning av far­tyg flygtekn.sjö.trafik.pontonbrolyftponton○äv.landnings­ställ på sjö­flygplan sedan ca 1700av fra. ponton ’ponton; pråm’; av lat. pon´to ’färja’, till po´ns ’bro’