Svensk ordbok 2009, webbversion

poly´p substantiv ~en ~er polyp·en1fast­sittande individ av nässel­djur zool.JFRcohyponymmedusa 1 polypgenerationsötvattenspolypmanetlarverna sätter sig fast vid havs­bottnen och ut­bildas till polypersedan 1746av grek. polyp´ous ’mång­foting’, till pou´s ’fot’; jfr 1fot, podager 2klubb- eller svampliknande ut­växt från en slem­hinna särsk. i näsan med.operera bort polypernadet hördes när han andades för han hade polypersedan 1782