Svensk ordbok 2009, webbversion
polsk
[på´l-el.pål´-]
adjektiv ~t
pol·ska●som har att göra med Polen
land.polsk riksdagseriksdag
sedan 1539 i sin nuv. formjfr fornsv. polnisker; jfr äv. polack; idiomet polsk riksdag (1712) syftar på de kaotiska förhållandena i den polska riksdagen 1652–1791, då varje medlem hade vetorätt