Svensk ordbok 2009, webbversion

politruk´ substantiv ~en ~er pol·it·ruk·en●politisk kontrollant i (tidigare) kommunistiskt land urspr. i den sovjetiska Röda armén pol.yrk.○äv. ut­vidgat om person som lägger över­driven ton­vikt vid (real)politiska aspekter, ofta i (o­tillbörligt) syfte att göra sig själv gällande i samman­hang där veder­börande inte har ngn kompetensned­sätt.alla politrukerna i kultur­livetsedan 1940av ry. politruk, förk. av polititjeskij rukovoditel ’politisk hand­ledare’