Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
pol·it·ess·en●elegant och finessrik artighet
mindre brukl.komm.den gamle greven charmade damerna med sin utsökta politesssedan ca 1620av fra. politesse; av ita. politezza, pulitezza med samma betydelse, till pulito ’artig; polerad’; besl. med polera