Svensk ordbok 2009, webbversion

politess´ substantiv ~en pol·it·ess·en●elegant och finess­rik artighet mindre brukl.komm.den gamle greven charmade damerna med sin ut­sökta politesssedan ca 1620av fra. politesse; av ita. politezza, pulitezza med samma betydelse, till pulito ’artig; polerad’; besl. med polera