Svensk ordbok 2009, webbversion
poli`skonstapel
substantiv ~n poliskonstaplar
pol·is|kon·stapl·ar●(titel för) polisman av lägre rang inom ordningspolisen
äldre titel, numera ersatt av ”polisassistent”samh.yrk.en vänlig poliskonstapel hjälpte dem tillrättasedan 1851