Svensk ordbok 2009, webbversion

poli`skonstapel substantiv ~n poliskonstaplar pol·is|­kon·stapl·ar●(titel för) polis­man av lägre rang in­om ordnings­polisen äldre titel, nu­mera ersatt av ”polisassistent”samh.yrk.en vänlig poliskonstapel hjälpte dem till­rättasedan 1851