Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
pol·ar·itet·en1motsatsförhållande
mellan två företeelser
vetenskapl.○äv. om egenskapen (hos enskild företeelse) att i sig innefatta två punkter, värden e.d. som i ngt avseende är varandras motsatserpolaritet (mellan ngra), polaritet (med ngt)sedan 1813se polar
2egenskapen hos en magnet- eller strömkällepol att vara positiv eller negativ
fys.JFRcohyponympol 2
positiv polaritetnegativ polaritetsedan 1807