Svensk ordbok 2009, webbversion

polarite´t substantiv ~en pol·ar·itet·en1motsats­förhållande mellan två före­teelser vetenskapl.○äv. om egenskapen (hos en­skild före­teelse) att i sig inne­fatta två punkter, värden e.d. som i ngt av­seende är var­andras mot­satserpolaritet (mellan ngra), polaritet (med ngt)sedan 1813se polar 2egenskapen hos en magnet- eller strömkällepol att vara positiv eller negativ fys.JFRcohyponympol 2 positiv polaritetnegativ polaritetsedan 1807