Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. polarn, plur. ~, best. plur. polarna
pol·ar·en●kompis
vard.komm.yrk.en polare som man kunde lita pångns polare, polare till ngn, ngra är polaresedan 1933till pola
Polaren Pär.Namn på figur i många av Cornelis Vreeswijks visor (1964 och senare)