Svensk ordbok 2009, webbversion

po`la verb ~de ~t pol·ar●vara sexuell partner till ngn vard.komm.farsan polade med ett frun­timmer på Domus○äv.vara (nära) vän eller kamrat med ngn pojkarna har polat sedan skol­tidenpola med ngn, ngra polarsedan 1959sv. förbrytar­språk och slang pola ’vara kompanjon (med ngn); vänslas (med ngn)’, till pol ’kamrat; fäst­man, fäst­mö’; trol. av slaviskt urspr. Subst.:vbid1-282204polande