Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er [po`l- äv. po´l-]
pol·en1endera av de båda punkter där jordaxeln skär jordytan
dvs. antingen jordens nordligaste el. dess sydligaste punkt
astron.geogr.NordpolenSydpolenhela jorden, från pol till pol○äv. om de punkter där den förlängda jordaxeln skär himmelssfärensedan 1673av grek. pol´os ’axel, omkring vilken ngt vrider sig; pol’
2endera av två (änd)punkter i en magnet dit den magnetiska kraften kan anses koncentrerad
fys.nordpolsydpolde jordmagnetiska polerna sammanfaller inte med den geografiska nordpolen och sydpolensedan 17473uttag för ström på elektrisk strömkälla
fys.JFRcohyponympolaritet 2
minuspolpluspolbatteriets positiva och negativa polsedan 18064punkt eller värde som utgör en av de båda ytterligheterna på (ngt som tänks som) en skala
af.vetenskapl.hemmet och arbetsplatsen var de båda polerna i hans tillvaro○äv. abstraktare om endera av två företeelser som utgör (el. tänks vara) varandras motsatsermotpolgult och blått var polerna i hans färgskalasedan 1793Från pol till pol.Titel på bok av upptäcktsresanden m.m. Sven Hedin (1911)