Svensk ordbok 2009, webbversion

pol substantiv ~en ~er [po`l- äv. po´l-] pol·en1en­dera av de båda punkter där jord­axeln skär jord­ytan dvs. antingen jordens nordligaste el. dess sydligaste punkt astron.geogr.NordpolenSydpolenhela jorden, från pol till pol○äv. om de punkter där den förlängda jord­axeln skär himmels­sfärensedan 1673av grek. pol´os ’axel, om­kring vilken ngt vrider sig; pol’ 2en­dera av två (änd)punkter i en magnet dit den magnetiska kraften kan an­ses koncentrerad fys.nordpolsydpolde jordmagnetiska polerna samman­faller inte med den geografiska nord­polen och syd­polensedan 17473ut­tag för ström på elektrisk ström­källa fys.JFRcohyponympolaritet 2 minuspolpluspolbatteriets positiva och negativa polsedan 18064punkt eller värde som ut­gör en av de båda ytterligheterna på (ngt som tänks som) en skala af.vetenskapl.hemmet och arbets­platsen var de båda polerna i hans till­varo○äv. abstraktare om en­dera av två före­teelser som ut­gör (el. tänks vara) var­andras mot­satsermotpolgult och blått var polerna i hans färg­skalasedan 1793Från pol till pol.Titel på bok av upptäcktsresanden m.m. Sven Hedin (1911)