Svensk ordbok 2009, webbversion

pneumati´k substantiv ~en pneum·at·ik·en●(läran om) an­vändning av gaser (sär­skilt luft) för att över­föra, lagra och styra energi fys.JFRcohyponymtryckluft sedan 1736till grek. pneu´ma ’ande; luft’; urspr. ljud­härmande