Svensk ordbok 2009, webbversion
pneumati
´
k
substantiv
~en
pneum·at·ik·en
●
(läran om) användning av gaser (särskilt luft) för att överföra, lagra och styra energi
fys.
JFR
cohyponym
tryckluft
sedan 1736
till grek.
pneu
´
ma
’ande; luft’; urspr. ljudhärmande