Svensk ordbok 2009, webbversion

plaidoyer [plädoaje´] substantiv ~en [-je´n] ~er [-je´er] äv. plädoajéplädoajé ~n ~er plaid·oyer·er, pläd·oajé·er●försvars­skrift el. försvars­tal ngt högt.bok.komm.memoarerna är en enda lång plaidoyeren plaidoyer (för ngn/ngt)sedan 1821till fra. plaidoyer ’plädera’; jfr plädera