Svensk ordbok 2009, webbversion
plaidoyer
[plädoaje´]
substantiv ~en [-je´n] ~er [-je´er]
äv.
plädoajéplädoajé
~n ~er
plaid·oyer·er, pläd·oajé·er●försvarsskrift
el. försvarstal
ngt högt.bok.komm.memoarerna är en enda lång plaidoyeren plaidoyer (för ngn/ngt)sedan 1821till fra. plaidoyer ’plädera’; jfr plädera