Svensk ordbok 2009, webbversion

pläde´ra verb ~de ~t pläd·er·ar●(i över­talande syfte) ut­veckla sak­skäl för ngt komm.han pläderade väl­taligt för ja-alternativet○spec. jur.hålla plädering försvars­advokaten pläderade för att den an­klagade skulle fri­kännasplädera för/mot ngt/att+V/SATSsedan 1726 (i bet. ’föra juridisk talan’)av fra. plaider med samma betydelse; till lat. plac´itum ’överens­kommelse; rättsstrid’; jfr plaidoyer Subst.:vbid1-281903pläderande, plädering