Svensk ordbok 2009, webbversion

plu`ta verb ~de ~t plut·ar●skjuta fram läpparna NollJFRcohyponymtruta hon plutade med läpparna som om hon ville ha en kysspluta (med ngt)sedan 1900till sv. dial. plut ’tjock, hängande läpp’; av ljud­målande urspr. Subst.:vbid1-281623plutande