Svensk ordbok 2009, webbversion

plugg`a verb ~de ~t plugg·ar1läsa hårt och koncentrerat för att slå i sig fakta vard.pedag.råpluggastormpluggade fick plugga dag och natt före tentamen○äv.studera hon pluggar matematik på universitetethan pluggar till lärare○ofta med ton­vikt på resultatetmed partikelnin hon pluggade in hela kurs­litteraturen på en veckaplugga (ngt), plugga (till ngn), plugga (in ngt)sedan 18392sätta in plugg i ngt tekn.plugga (för) håletplugga (för/igen/till) ngt, plugga in ngtsedan 1734Subst.:vbid1-281480pluggande, vbid2-281480pluggning; 1plugg (till 1)