Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
plugg·ar1läsa hårt och koncentrerat för att slå i sig fakta
vard.pedag.råpluggastormpluggade fick plugga dag och natt före tentamen○äv.studera
hon pluggar matematik på universitetethan pluggar till lärare○ofta med tonvikt på resultatetmed partikelnin
hon pluggade in hela kurslitteraturen på en veckaplugga (ngt), plugga (till ngn), plugga (in ngt)sedan 18392sätta in plugg
i ngt
tekn.plugga (för) håletplugga (för/igen/till) ngt, plugga in ngtsedan 1734Subst.:vbid1-281480pluggande,
vbid2-281480pluggning;
1plugg (till 1)