Svensk ordbok 2009, webbversion

ploppa [plåp`a] verb ~de ~t plopp·ar●(låta) falla med ett droppande ljud ○ibl. äv. om att plötsligt visa sig el. dyka uppofta med partikel, särsk.upp en massa it-företag har ploppat upp de senaste årenploppa (upp)sedan 1916se plopp Subst.:vbid1-870655ploppande