Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
plomm·on·et●(typ av) oval eller rund (blå-, röd- eller gulaktig) stenfrukt med ofta fast, friskt smakande fruktkött
och platta, avlånga kärnor; särsk. om odlade arter och sorter
bot.kokk.JFRhyponymkrikonhyponymmirabellhyponymsviskon
plommonbrännvinplommonsyltplommonträdkapplommonkatrinplommonvictoriaplommondaggblåa plommon○äv. om motsvarande trädsedan mitten av 1400-taletSvenska växtnamnfornsv. plomon, ombildn. av äldre ploma (i sammansättn.); av lågty. plume; ur grek. prou´mnon med samma betydelse