Svensk ordbok 2009, webbversion

plomm`on substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en plomm·on·et●(typ av) oval eller rund (blå-, röd- eller gulaktig) sten­frukt med ofta fast, friskt smakande frukt­kött och platta, av­långa kärnor; särsk. om odlade arter och sorter bot.kokk.JFRhyponymkrikonhyponymmirabellhyponymsviskon plommonbrännvinplommonsyltplommonträdkapplommonkatrinplommonvictoriaplommondagg­blåa plommon○äv. om mot­svarande trädsedan mitten av 1400-taletSvenska växtnamnfornsv. plomon, ombildn. av äldre ploma (i sammansättn.); av lågty. plume; ur grek. prou´mnon med samma betydelse