Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n plitor
plit·an●(obetydligt) hudutslag
med.JFRcohyponymkvisslacohyponymblemma
en irriterande plita på kindensedan 1628sv. dial. plita ’blemma; sårskorpa; smula’; trol. besl. med 2plita
verb ~de ~t
plit·ar●ibl. med partikelnner, utan större betydelseskillnad
skriva
ibl. med viss (synbar) möda
bok.han plitade ner några rader i gästbokenhon satt hela dagen och plitade på brevetplita (på) ngt, plita (ner ngt)sedan 1840sv. dial. plita ’skära i smulor; arbeta ivrigt’
Subst.:vbid1-281303plitande;
1plit