Svensk ordbok 2009, webbversion

1pli`ta substantiv ~n plitor plit·an●(o­betydligt) hud­utslag med.JFRcohyponymkvisslacohyponymblemma en irriterande plita på kindensedan 1628sv. dial. plita ’blemma; sår­skorpa; smula’; trol. besl. med 2plita
2pli`ta verb ~de ~t plit·ar●ibl. med partikelnner, utan större betydelse­skillnad skriva ibl. med viss (synbar) möda bok.han plitade ner några rader i gäst­bokenhon satt hela dagen och plitade på brevetplita (på) ngt, plita (ner ngt)sedan 1840sv. dial. plita ’skära i smulor; arbeta ivrigt’ Subst.:vbid1-281303plitande; 1plit