Svensk ordbok 2009, webbversion

1plit substantiv ~et plit·et●det att plita bok.sedan ca 1650till 2plita
2plit substantiv ~en ~ar plit·en●vakt­konstapel i fängelse starkt vard.samh.yrk.sedan 1930, 1914 i bet. ’polis’samma ord som lågty. plite ’kort, brett svärd’