Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et
plit·et●det att plita
bok.sedan ca 1650till 2plita
substantiv ~en ~ar
plit·en●vaktkonstapel i fängelse
starkt vard.samh.yrk.sedan 1930, 1914 i bet. ’polis’samma ord som lågty. plite ’kort, brett svärd’