Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
plint·en1ett lådformigt, uppåt avsmalnande gymnastikredskap med skinnklädd översida
mest anv. för hopp
sport.sedan 1842av fra. plinthe ’sockel; plint’; av grek. plin´thos ’tegelsten’; besl. med flinta; jfr splint
2fyrkantig platta eller sockel som utgör underlag för staty, pelare, maskin e.d.
arkit.sedan 1752