Svensk ordbok 2009, webbversion
pling
substantiv
~et
,
plur.
~
,
best.
plur.
~en
pling·et
●
klingande eller ringande ljud
Noll
ett pling från dörrklockan
○
ofta ljudhärmande
”Pling!” hördes det
sedan 1920; som interjektion ca 1775
ljudhärmande