Svensk ordbok 2009, webbversion

plik`tig adjektiv ~t plikt·ig●som har plikten eller skyldigheten att ut­föra viss handling e.d. ngt åld.admin.samh.JFRcohyponymförpliktad arbetspliktigunderhållspliktigsoldaterna var pliktiga att bära uniformpliktig till ngt, pliktig att+Vsedan 1346testamente upprättat av kung Magnus och drottning Blanka (Svenskt Diplomatarium)fornsv. pliktogher