Svensk ordbok 2009, webbversion

plik`thuggare substantiv ~n äv. vard. plikthuggarn, plur. ~, best. plur. plikthuggarna plikt|­hugg·ar·en●roddare som sitter på toften närmast för­stäven och bl.a. har till upp­gift att vid tilläggning klara fång­linan sjö.yrk.sedan 1765till sv. dial. plikt ’båtskans’; av lågty. plicht ’litet för- eller akter­däck’ och hugga