Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. plikthuggarn, plur. ~, best. plur. plikthuggarna
plikt|hugg·ar·en●roddare som sitter på toften närmast förstäven
och bl.a. har till uppgift att vid tilläggning klara fånglinan
sjö.yrk.sedan 1765till sv. dial. plikt ’båtskans’; av lågty. plicht ’litet för- eller akterdäck’ och hugga