Svensk ordbok 2009, webbversion

plik`ta verb ~de ~t plikt·ar●betala böter mindre brukl.komm.samh.○äv. ut­vidgat, spec. i sport­sammanhangtvingas ut­föra ngt som gör att man kommer efter konkurrenterna; som följd av tidigare miss­lyckande el. regel­brott plikta ett slag○spec. äv.um­gälla, sona det ska hon få plikta för!han fick plikta med livet för sina brottplikta (med) ngt (för ngt)sedan 1648Subst.:vbid1-281164pliktande