Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
plikt·ar●betala
böter
mindre brukl.komm.samh.○äv. utvidgat, spec. i sportsammanhangtvingas utföra
ngt som gör att man kommer efter konkurrenterna; som följd av tidigare misslyckande el. regelbrott
plikta ett slag○spec. äv.umgälla, sona
det ska hon få plikta för!han fick plikta med livet för sina brottplikta (med) ngt (för ngt)sedan 1648Subst.:vbid1-281164pliktande