Svensk ordbok 2009, webbversion

playback [plej´bäk] substantiv ~en play|­back·en●en metod vid film­inspelning som inne­bär att bilden skapas vid annat till­fälle än det till­hörande ljudet film.○äv. om en skåde­spelares el. en sångares mimande till en redan gjord in­spelninghon sjöng playback vid tv-framträdandetsedan 1956av eng. play­back med samma betydelse, till play ’spela’ och back ’till­baka’; jfr 1backa