Svensk ordbok 2009, webbversion
[plej´bäk]
substantiv ~en
play|back·en●en metod vid filminspelning som innebär att bilden skapas vid annat tillfälle än det tillhörande ljudet
film.○äv. om en skådespelares el. en sångares mimande till en redan gjord inspelninghon sjöng playback vid tv-framträdandetsedan 1956av eng. playback med samma betydelse, till play ’spela’ och back ’tillbaka’; jfr 1backa