Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
plast·ik·en1konstnärligt skapande som bygger på formning av material i tre dimensioner
konstvet.SYN.synonymskulptur
sedan 1781till plastisk
2konsten att röra sig harmoniskt och uttrycksfullt
särsk. på scen
scen.han undervisar skådespelarelever i plastik, rytmik och pantomimrollfigurens ormande plastik○äv.sätt att röra sig
primadonnans plastik var fulländadsedan 18473plastikkirurgisk behandling
med.plastikoperationbukplastiksedan 1926