Svensk ordbok 2009, webbversion

plasti´k substantiv ~en plast·ik·en1konstnärligt skapande som bygger på formning av material i tre dimensioner konstvet.SYN.synonymskulptur sedan 1781till plastisk 2konsten att röra sig harmoniskt och uttrycks­fullt särsk. på scen scen.han under­visar skådespelarelever i plastik, rytmik och pantomimroll­figurens ormande plastik○äv.sätt att röra sig primadonnans plastik var full­ändadsedan 18473plastik­kirurgisk behandling med.plastikoperationbukplastiksedan 1926