Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
plast·en●typ av lätt, formbart, oömt syntetiskt material med ytterst mångsidig användning
kännetecknat av långa molekylkedjor; vanligen med glatt yta
matrl.plastbåtplastfodralplastmattaplastmuggplastpåsehärdplastmjukplastskumplasten skulptur av plasthandväskor i plasten massa eldfarlig plast i lägenheten○ibl. med viss negativ bibetydelse av billighet, massproduktion e.d.plastålderndet var skönt med riktiga träleksaker i stället för dessa ständiga leksaker av plasten smaklös ostsmörgås inslagen i plastsedan 1946sv. kortform av eng. plastic med samma betydelse, till plastic ’formbar’; jfr plastisk