Svensk ordbok 2009, webbversion

plast substantiv ~en ~er plast·en●typ av lätt, formbart, o­ömt syntetiskt material med ytterst mång­sidig an­vändning känne­tecknat av långa molekylkedjor; vanligen med glatt yta matrl.plastbåtplastfodralplastmattaplastmuggplastpåsehärdplastmjukplastskumplasten skulptur av plasthand­väskor i plasten massa eld­farlig plast i lägenheten○ibl. med viss negativ bi­betydelse av billighet, mass­produktion e.d.plastålderndet var skönt med riktiga trä­leksaker i stället för dessa ständiga lek­saker av plasten smak­lös ost­smörgås in­slagen i plastsedan 1946sv. kort­form av eng. plastic med samma betydelse, till plastic ’formbar’; jfr plastisk