Svensk ordbok 2009, webbversion

plasma [plas´-el.plas`-] substantiv ~t el. ~n, plur. plasmer plasm·at1gas som är upp­hettad till så hög temperatur att dess molekyler är sönder­delade i sina bestånds­delar dvs. elektroner, joner m.m. fys.plasmafysikplasmagenerator○äv. med tanke på det fysikaliska till­ståndet (under jäm­förelse med fast och flytande till­stånd och vanlig gas­form)sedan 1956av grek. plas´ma ’ngt format; fantasi­skapelse’, till plass´ein ’skapa, forma’; jfr plastisk 2substans som om­ger cell­kärna i växt- el. djurcell anat.bot.med.zool.SYN.synonymcytoplasma sedan 18843blod­plasma anat.med.zool.plasmatransfusionsedan 1871