Svensk ordbok 2009, webbversion
[plas´-el.plas`-]
substantiv ~t el. ~n, plur. plasmer
plasm·at1gas som är upphettad till så hög temperatur att dess molekyler är sönderdelade i sina beståndsdelar
dvs. elektroner, joner m.m.
fys.plasmafysikplasmagenerator○äv. med tanke på det fysikaliska tillståndet (under jämförelse med fast och flytande tillstånd och vanlig gasform)sedan 1956av grek. plas´ma ’ngt format; fantasiskapelse’, till plass´ein ’skapa, forma’; jfr plastisk
2substans som omger cellkärna
i växt- el. djurcell
anat.bot.med.zool.SYN.synonymcytoplasma
sedan 18843blodplasma
anat.med.zool.plasmatransfusionsedan 1871