Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
plask·ar1stänka omkring
om vatten (el. annan vätska), till följd av nedslag e.d.
Noll○äv. i opers. konstruktionerdet forsade och plaskade i rännan under taketplaskasedan 1668av lågty. plasken med samma betydelse; ljudhärmande; jfr 1blaska, pladask
2få (vatten) att stänka
spec. i samband med lek men äv. allmännare
Nollbarnen plaskade i badkarethan plaskade iskallt vatten i ansiktet○ibl. med tonvikt på rörelsemed partikel, särsk.fram, omkring
hon plaskade fram i det grunda vattnetplaska (med ngt) (i ngt), plaska (ngt) (i/på ngt), plaska (fram/omkring) (i ngt)sedan 1780Subst.:vbid1-280683plaskande,
vbid2-280683plaskning;
plask