Svensk ordbok 2009, webbversion

plas`ka verb ~de ~t plask·ar1stänka om­kring om vatten (el. annan vätska), till följd av ned­slag e.d. Noll○äv. i opers. konstruktionerdet forsade och plaskade i rännan under taketplaskasedan 1668av lågty. plasken med samma betydelse; ljud­härmande; jfr 1blaska, pladask 2få (vatten) att stänka spec. i sam­band med lek men äv. all­männare Nollbarnen plaskade i bad­karethan plaskade is­kallt vatten i an­siktet○ibl. med ton­vikt på rörelsemed partikel, särsk.fram, om­kring hon plaskade fram i det grunda vattnetplaska (med ngt) (i ngt), plaska (ngt) (i/på ngt), plaska (fram/omkring) (i ngt)sedan 1780Subst.:vbid1-280683plaskande, vbid2-280683plaskning; plask