Svensk ordbok 2009, webbversion
[-a´∫]
substantiv ~n [-a´∫en] ~r [-a´∫er]
plant·ag·en●jordegendom (i tropiskt land) för odling i större skala
av t.ex. bomull, tobak el. kaffe
geogr.jordbr.plantageägarebomullsplantagegummiplantagesockerplantagede infödda sattes i tvångsarbete på plantagernasedan 1644av fra. plantage med samma betydelse, till planter ’plantera’; jfr 1planta