Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. planerarn, plur. ~, best. plur. planerarna
plan·er·ar·en●ofta i sammansättn.
person som yrkesmässigt ägnar sig åt planering
särsk. inom statlig el. kommunal förvaltning
samh.yrk.samhällsplanerarestadsplaneraresedan 1950