Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
plan·ar1ofta med partikel, särsk.till, ut
göra plan
och ibl. vågrät
Nollsese3plan
stränderna måste planas tillde planade ut och stensatte platånplana (till/ut) ngtsedan 18782glida på regnvåt vägbana utan att kunna styras
om bil
trafik.vattenplaning○äv. om (racer)båt e.d.glida fram (med den undre delen) i vattenytans plan
planasedan 19363vanligen med partikel, särsk.ut
bli (mera) vågrät
om yta och äv. om kurva e.d.
rum.berget började plana utinlärningskurvan planar så småningom utplana (ut)sedan 1911Subst.:vbid1-280412planande,
vbid2-280412planing