Svensk ordbok 2009, webbversion
[-ket´]
substantiv ~en ~er
plak·ett·en●(fyrkantig) medaljliknande anordning
vanligen graverad bara på ena sidan; vanligen inte avsedd att bäras
kläd.i en monter fanns plaketter som visade alla mästerskap klubben vunnit○äv. allmännaregraverad metallplatta
sedan 1898av fra. plaquette med samma betydelse, diminutiv till plaque ’plåt; platta; tavla’; jfr plack, 1plakat