Svensk ordbok 2009, webbversion

pladd`ra verb ~de ~t pladdr·ar●prata o­avbrutet utan att egentligen ha ngt (viktigt) att säga komm.barnen pladdrade i sand­lådanförsäljaren pladdrade om sina ut­märkta varorpladdra (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1640av lågty. pladdern med samma betydelse; ljud­härmande Subst.:vbid1-280363pladdrande; pladder