Svensk ordbok 2009, webbversion

plack substantiv ~en el. ~et plack·en1kariesframkallande beläggning på tänderna Nollom man tuggar på tabletten så blir placket röttsedan 1973via eng. av fra. plaque ’fläck, beläggning’; jfr plakett 2upp­höjd förtjockning i över­huden Nollsedan 1924