Svensk ordbok 2009, webbversion

pistill´ substantiv ~en ~er pist·ill·en●blommans honliga köns­organ som i göm­fröiga växter tjänar som mot­tagare av pollen bot.JFRcohyponymståndare pistillen består av frukt­ämne, stift och märkesedan 1744av lat. pistill´um ’mortel­stöt; pistill’ (efter formen); jfr pist, pistong