Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
pirk·ar●pimpla
jakt.pirka torskpirka (ngt)sedan 1855sv. dial. pirka ’peta; plocka’; trol. ljudmålande; variant till pilka
Subst.:vbid1-280014pirkande,
vbid2-280014pirkning
substantiv ~n pirkor
pirk·an●(enklare) mössa
vard.kläd.sedan ca 1850av månsing pirka; av ovisst urspr.