Svensk ordbok 2009, webbversion

pio´n substantiv ~en ~er pion·en●typ av ört eller halv­buske med fingrade blad och stora, röda, rosa eller vita blommor vanlig som prydnads­växt bot.JFRhyperonymranunkelväxt bondpionluktpionröd som en pionseröd sedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. pion; via lat. av grek. paioni´a med samma betydelse, till Paion, namn på gudarnas läkare