Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
pion·en●typ av ört eller halvbuske med fingrade blad och stora, röda, rosa eller vita blommor
vanlig som prydnadsväxt
bot.JFRhyperonymranunkelväxt
bondpionluktpionröd som en pionseröd
sedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. pion; via lat. av grek. paioni´a med samma betydelse, till Paion, namn på gudarnas läkare