Svensk ordbok 2009, webbversion

pinn`a verb ~de ~t pinn·ar1sätta pinnar i Nollpinna räfsor○äv.fästa med pinnar pinna ngtsedan 1697till pinne 2ofta med partikel e.d., särsk.iväg, på, runt röra sig hastigt vanligen genom att springa (el. gå) Nollhan pinnade på ordentligt och drog i­från de an­drapinna (iväg/ner/på)sedan 1925Subst.:vbid1-279753pinnande