Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
pinn·ar1sätta pinnar i
Nollpinna räfsor○äv.fästa med pinnar
pinna ngtsedan 1697till pinne
2ofta med partikel e.d., särsk.iväg, på, runt
röra sig hastigt
vanligen genom att springa (el. gå)
Nollhan pinnade på ordentligt och drog ifrån de andrapinna (iväg/ner/på)sedan 1925Subst.:vbid1-279753pinnande