Svensk ordbok 2009, webbversion

pinje [pin`-el.pin´-] substantiv ~n ~r pinj·en●ett barr­träd med paraplyformad krona och mandel­formade frön i stora, klot­runda kottar särsk. vanligt i Medelhavs­området bot.pinjedungepinjesilhuettdoften av jasmin och pinjerpinjen till­hör samma släkte som den vanliga tallensedan 1818av ty. Pinie med samma betydelse; till lat. pi´nus ’tall; pinje’