Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
pingvin·en●typ av svart och vit havsfågel som går upprätt och saknar flygförmåga
men har god dyk- och simförmåga; förekommande (i stora kolonier) vid södra halvklotets kuster, bl.a. på Antarktis
zool.kejsarpingvinkungspingvinhos de stora arterna pingviner kan den ruvande hannen stå i månader utan föda med det enda ägget vilande på sina fötterpingvinerna vaggade fram som ett sällskap välnärda herrar i frack○ngn gång äv. bildligt om frackklädd mansedan 1685av fra. pingouin med samma betydelse; av omdiskuterat urspr.