Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar; obest. f. sing. genitiv ~as i ett uttr.
pingst·en●en stor kyrklig högtid som firas (i maj eller juni) till minne av det tillfälle när apostlarna enligt Bibelns berättelse uppfylldes av helig ande
relig.tid.pingstbrudpingsthelgpingst, hänryckningens tidmånga unga par gifte sig under pingsten(på/under) pingsten, (i) pingstasannandag pingstdagen efter pingstdagennumera ej helgdagsedan slutet av 1200-talet (i sammansättn. -dag)Westgöta-Lagenfornsv. pinxte, pinxta; ur grek. pentekoste´ ’den femtionde (dagen efter påsk)’