Svensk ordbok 2009, webbversion

pingst substantiv ~en ~ar; obest. f. sing. genitiv ~as i ett uttr. pingst·en●en stor kyrklig hög­tid som firas (i maj eller juni) till minne av det till­fälle när apostlarna enligt Bibelns berättelse upp­fylldes av helig ande relig.tid.pingstbrudpingsthelgpingst, hän­ryckningens tidmånga unga par gifte sig under pingsten(på/under) pingsten, (i) pingstasannandag pingstdagen efter pingst­dagennumera ej helgdagsedan slutet av 1200-talet (i sammansättn. -dag)Westgöta-Lagenfornsv. pinxte, pinxta; ur grek. pentekoste´ ’den fem­tionde (dagen efter påsk)’